I Minneslunden...
Rambo
1998-04-21 - 2006-01-18

Vilar i Frid..
Min bästa vän, bara orden fattades dig.. Saknar dig! Men inga sjukdomar dig längre nu plågar.. Alltid i mitt 
Vem läste rasstandarden? 70cm i manken & 50kg men mattes knähund var han likafullt ändå! Pga otaliga & svåra sjukdomar blev rambo enbart en glad sällskapshund som följde med var man än skulle oavsett om det var till stan eller till skogen! Favoritsysselsättningarna var lydnadsträning, bada, bogsering & dödande av stora snöklimpar och leka mullvad i snön som helst hade fått ligga året runt om han fick bestämma! Möblera om småstenar på gården & kontrollera katternas företaganden var också viktiga uppdrag!

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

Astor 1991 - 2004

Tim 1983 - 1994
Regnbågsbron
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...
-Okänd-

Vicky 1991 - 2003

Micki 1985 - 2005
A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.
In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.
If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.
Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.
-Okänd-
|